L3nne

Det är första gången för dig. När du lutar dig bakåt och lägger dig ner
spänner sig dina muskler. Du låter honom få vänta lite, med en dålig
ursäkt, men han vägrar att bli bortvisad när han närmar sig dig. Han
frågar om du är nervös, och du skakar modigt på huvudet.
Han är
mycket mer erfaren, men det är första gången hans finger hittar rätt.
Han kommer längre in och du skakar till; din kropp spänns hårt, men han
är försiktig, som han lovade att vara. Han tittar djupt in i dina ögon
och säger åt dig att lita på honom, han har gjort detta många gånger
förr. Hans snedvridna leende gör att du slappnar av, och du öppnar dig
mer, så han får mer plats så han lättare skall komma in.
Du börjar
böna och be att han skall göra det fortare och skynda sig riktigt
mycket, men han tar långsamt den tid han behöver för att orsaka så lite
smärta som möjligt.
När han trycker på hårdare känner du hur din
vävnad ger vika; smärtan bubblar upp inom dig och känns som ett
knivhugg, och du känner den kittlande känslan av blodet som sakta
börjar rinna. Han tittar oroligt på dig och frågar dig om det gör för
ont.
Dina ögon är fyllda med tårar, men du skakar på huvudet och
nickar åt honom att fortsätta. Han börjar röra sig ut och in med
skicklighet, men du är nu alldeles avtrubbad av smärtan och känner inte
längre att han rör sig inom dig.
Efter några fruktansvärda minuter
känner du att något går sönder inom dig och han drar ut den ur dig. Du
ligger nu helt avslappnad, glad över att det äntligen är över. Han ser
på dig och ler varmt och säger att du har varit hans mest envisa, men
också mest lönsamma upplevelse. Du ler och tackar din tandläkare.
Det var trots allt första gången du drog ut en tand.